Lillis vet vi inte hur gammal han är. Han fick vi syn på när han satt vid hönshuset sent på kvällarna och nätterna och passade på mössen. Mager tovig och dörädd, men hungern tog över och han blev kvar. Han är långhårig med tofsar på öronen och päls mellan tårna men ser inte ut att vara renrasig ändå. Han är så go och mysig och vill ha uppmärksamhet.

Vi frågade runt och satte lapp vid affären, men ingen visste något. Han gick inte ihop med Balder och Baltus så vi tog Lillis till veterinären och kastrerade honom. Det blev bättre. De satt bredvid varann och åt men Lillis kunde inte leka med dem utan tog allt på blodigt allvar. Vi vet ju inte vad han har varit med om ute i skogen. Han är fortfarande mycket rädd för ljud och sticker som skållad när vi startar gräsklipparen, bilen eller något.

Lillis är inte så glad åt hundarna Zorro och Lady. De är lite för närgångna emellanåt. Men tålmodiga Alfons går bra.

Lillis bästa plats är i källaren och helst ovanpå tvätt-maskinen.

Lillis är mycket speciell och visar tydligt när han inte är nöjd och inte får som han vill. Då hoppar han upp efter benen och låssas bitas. T ex då vi ska kamma, borsta eller klippa bort tovor och småtvingar honom, då blir han åggig och visar det tydligt. Men sekunden efteråt vill han gulla och bli kliad i huvudet. Vi älskar honom precis så som vi gör med Balder och Kurre och alla de andra djuren.

Lillis tycker inte längre att hundarna är så farliga men Balder måste man ju bråka med. Överfalla Balder när han minst anar  är "Toppenkul". Hoho!

   

Ja, nu är man ensam herre på täppan. Suck! Ingen att retas med. Det är jobbigt ibland att hålla borta katterna som inte har här att göra. Ja, jag retas förstås med Lady ibland. Gömmer mig och hoppar fram mot henne när vi är ute.  Fast det gör jag även inne. Då rusar hon fram mot mig för att skrämmas. Men för det mesta sitter jag kvar och låtsas som ingenting.
 

Men jag är fortfarande mycket rädd för vissa ljud,  skrammel med nycklar och fräsljud och så´nt och när husse och matte tappar kastrullock och det, hoa vad hemskt. Då gör jag rivstart så allt i min väg välter och far iväg.

I år hade matte och husse ingen gran. Den som är så rolig. Oj oj oj, alla tomtar, änglar och klockor  och glittret, hur kul som helst. Husse brukar sätta fast den så den inte kan tippa över mig.

Matte hade gjort i ordning en ljusstake med mossa, röda bär och svampar och lite pinnar i. Den fick duga i brist på annat. Matte och husse tänder aldrig sådana ljus för det kan ju ta eld i min svans när jag sveper förbi, hm på bordet, ja. Jag får ju inte vara på bordet men det är jag ändå, fast bara när jag tror att de inte ser det.

När matte sitter och jobbar vid datorn hoppar jag gärna upp och lägger mig framför henne, helst på tangentbordet. En gång kom jag åt några tangenter  så matte fick 4-dubbla verktyg i sitt Psp program. I mailen som matte skriver kan det plötsligt bli en massa bokstäver som inte ska vara med...hihihi.. det får hon för det är ju jag som ska ha uppmärksamheten. Jag brukar lägga mig mitt i boken eller tidningen också när matte eller husse läser. 

Jag försöker  också att gå eller lägga mig på bordet framför tv-rutan för då tar matte eller husse och lägger mig i sitt knä. Ho ho ho! Vad du är jobbig ibland Lillis, säger de då.

Julgransplundring!